onsdag 21 juli 2010

IKT-verktyg nr 2

WoW!! World of Warcraft


Jag sa till mig själv 1 timme ska jag kolla--- det mörknade ute, satte mig än närmare skärmen och när huvudet började bulta kom jag på att jag var nog hungrig. Tittade på klockan och fick en chock. Det hade passerat 5 timmar utan att jag märkt det. Så inne var jag i spelet WoW. Med iver hade jag försökt bemästra min avatars rörelser, sprungit omkring nyfiket och forskat i vem att kontakta och vad jag behövde göra för att bli starkare, smartare och få med mig saker i min ryggsäck.

Upptäckte att jag behövde sälja mina saker för att få pengar och investera dem klokt i träning och saker som jag kunde behöva för framtiden. Jag kände äkta glädje för att jag lyckades med mina krigsstrategier och när jag blev mer avancerad och fick gå upp en nivå. Det var ju jag som åstadkommit det.

Den känsla av verklig glädje över att uppnå något genom att taktiskt lära sig vad som krävs och utföra det i rätt ordning är något jag tror man kan ha nytta av i undervisningen. För att inte tala om koncentrationsövningen, var totalt focuserad under 5 timmar :) Dock kan jag se en fara i att många spel inkluderar våld och yngre barn får svårt att dra gränser till verkligheten, man kan inte slå på en människa ett flertal gånger utan att det blir allvarliga konsekvenser. Men spel i att komma sig vidare i nivåer såsom exempelvis Mario är uppbyggt kanske? Jag testade även att prova att vara flykting, Mot alla odds, ett spel från UNHCR, mycket lärorikt men fångade inte mig på samma sätt. Kändes deprimerande och grafiken var inte lika fantastisk. Däremot ser jag en stor potential i det om man gjorde om det till ett spännande spel. Vad är det för något som får dig att bli fångad av ett spel?

2 kommentarer:

  1. Svårt att veta om eleverna kommer att fastna för spel gjorda av pedagoger. Kanske svårt att få de lika påkostade och spännande. Bakom WoW som exempel ligger en enorm business... Backpacker fångade mig när jag började spela vid datorn (länge sedan) då kunde jag bli sittande i timmar, eller sittande är nog fel beskrivning för man reste ju jorden runt och fick prova på olika yrken. Ett lärorikt spel, men det fick ju inte på långa vägar samma genomslagskraft som WoW...med lite mer våldsinslag. Idag låter jag mig inte fångas av spel, men jag tar mig en rundtur i spelen ibland bara för att stilla min nyfikenhet.

    SvaraRadera
  2. Samtidigt är det så himla roligt att se hur barn, även i de yngre åldrarna övar upp sin strategitänk och hur de kan jobba med saker på olika nivåer.
    Man kan fråga vilken 10 åring som helst, som har vanan att spela vilket spel som helst och de kan berätta för dig om vad målet med spelet är och på vilket sätt man kan nå den. Låter fantastiskt tycker jag, sen är det bara att vänta och se hur man kan komma att hitta/utveckla något som förenar läromål med digitala hjälpmedel...

    SvaraRadera