Web 2.0

Så intressant det är med framtiden :) Och när jag läser kurslitteraturen inser jag att jag är i framtiden redan fast ändå inte.. hmm..hur går det ihop. Så här är det, jag läser Data och systemvetenskap och det första vi fick lära oss var att editera en Wiki sida. Vi skulle skriva om oss själva gud bevars och som vanligt kom man på en hel memoar.. eller inte. Min upplevelse var att det var ett rätt taggigt verktyg och tilltalade inte min estetiska sida. Då är blogger mer ögongodis. Vid senare tillfälle under utbildningens gång skulle vi föra dagbok i Wiki, för att på så sätt ge en inblick för våra reflektioner. Dock fann jag en stor brist, dels så kändes det utlämnande då ingen feedback erhölls förrän i slutet av perioden av läraren och då var det redan försent att ändra sättet att skriva. Dels så fanns det inga tydliga riktlinjer om vad som skulle föras ned, så all in all blev upplevelsen ganska negativ. Hur skulle man kunna ändra det till en positiv och uppmuntrande upplevelse?

Det här är lättare att reflektera över sådant som man ibland tar för givet, som facebook - möjligheten att spionera på sina vänner, sina vänners vänner osv. Även en möjlighet att skapa kontakter, då människor exponeras via sidan - vad de har för utbildning, yrke och tom arbetsgivare. Dock blir jag förundrad när jag inser hur lite web 2.0 som vi använder oss av på ett universitet, som är ett tekniskt universitet. Varför blev vi inte uppmuntrade att genast använda oss av GoogleDocs? Nu har jag på senare tid under mitt arbete som handledare tagit eget initiativ att använda mig av det, eftersom det underlättar delningen av dokument som många måste kunna ha åkomst till och dessutom kunna editera. Vi blev restrikterade till att inte använda oss av Wikipedia som källkritik, vilket gjorde att ingen ens såg åt det här fantastiska levande väsendet. Det man skulle lärt ut istället var källkritik, beskåda gärna Wikipedia, men kom ihåg att vara uppmärksam och kolla upp vart och av vem informationen är upplagd.

Döm om min förvåning när det endast undantagsvis förekom videoinspelade föreläsningar! Det fanns ett stort motstånd till det inom kåren, vilket jag ur pedagogisk synvinkel inte kan förstå. Att med video kunna tillgodose många behov genom att göra det möjligt för en student att gå igenom ett material om och om igen, i den takten som de behöver och kunna pausa när det går för fort eller när koncentrationssvårigheter uppstår. Ge möjlighet till reflektion som idag inte för mig iaf skedde under undervisningstillfället där professorn mest ägnade sig åt informationsdumpning.

Så det är det här jag menar med att vara i framtiden men ändå inte... att dagens universitet ger en visserligen en chans att nosa på de olika services som finns, om än ibland lite motvilligt men borde de inte ligga i framkant? Eller steget före?

Fundersam